För de som hoppas på en bred syn på rättvisa, saknas det mycket i originaldefinitionen av veganism.

Att bara säga att “min veganism inkluderar X, Y eller Z” skapar en mängd olika konkurrerande definitioner. Dessa definitioner försvagar betydelsen av veganism och detta skapar en stor förvirring kring vad veganism är och vad det kräver – samtidigt lämnas ofta en mängd andra tillkortakommanden i definitionen intakta.

Som kontrast anammar och förespråkar abolitionistiska veganer standarddefinitionen av veganism som en moralisk baslinje, avvisar våld både mot människor och icke-mänskliga djur, tydligt, brett och per definition, och förespråkar ett synsätt där djur uppfattas som moraliska personer samt som medlemmar av den moraliska gemenskapen.

Det abolitionistiska synsättet, utvecklat av Gary L. Francionen, skiljer sig från andra synsätt med dess vidhållande av veganism som en baslinje, dess fokus på förmågan att känna, dess inkluderande av människor och icke-mänskliga djur, dess avvisande av kampanjer som resulterar i regleringar av utnyttjande, och inte avskaffande, av djurs egendomsstatus, såväl som dess fokus på ett evidensbaserat förhållningssätt för förändring.

Synsättet ger en tydlig riktlinje för de som:

1. 1. Håller med om standarddefinitionen av veganism – att vi inte ska utnyttja djur så långt det är praktiskt möjligt – och att veganism är en absolut fråga om rättvisa.
   2. Håller med om att förmågan att känna är det enda som krävs av en person (människa eller icke-mänskligt djur) för att räknas moraliskt sett som en medlem av den moraliska gemenskapen.
   3. Håller med om att kännande varelser ska ha minst en grundläggande rättighet – rättigheten att inte bli behandlad som någon annans egendom.

Som en nödvändigt konsekvens av dessa åsikter avvisar abolitionistiska veganer a) direkt våld, b) racism, sexism, heterosexism, åldersdiskriminering, speciecism och andra former av våld och fördomar, såväl som c) förespråkande av våld mot icke-mänskliga djur genom kampanjer som förespråkar reglering snarare än avskaffande av djurutnyttjande (t.ex. kampanjer som uppmuntrar att dra ner på djuruttnytjande, vegetarianism, “reformering” av djurutnyttjande för att göra det mer “humant”, domesticering, användande av icke-mänskliga djur i enfrågekampanjer och så vidare).