Innebär inte lagar som “the Endangered Species Act”, som förbjuder dödande av vissa arter som är utrotningshotade, att vi effektivt kommer ändra djurs egendomsstatus?

/0 Comments/in , , , , /by

Nej, “The Endangered Species Act” och liknande åtgärder skyddar enbart vissa arter som värderas av människan för mänskliga syften; sådana lagar erkänner inte att djur har ett värde annat än det människor tilldelar dem. En del personer har argumenterat, felaktigt, ur mitt perspektiv, att dessa lagar faktiskt tillhandahåller “rättigheter” för djur. I verkligheten skiljer sig inte dessa lagar från de lagar som ska skydda en regnskog, ett vattendrag, ett berg, eller något annat icke medvetet ting som människor, av någon anledning bestämmer sig för att betrakta som värdefullt för mänskliga syften. Sådana mått innebär inte att man erkänner att de skyddade djuren har den sorts värde som vi tillskriver varje människa som en minimal förutsättning för medlemskap i den moraliska gemenskapen.

Under ekonomisk press, söker nu regeringar att dra tillbaka en del arter från utrotningshotade-arter-skydd och återta dem som jägares byte, så att avgiften som genereras av jaktlicenser och handel med djurdelar kan hjälpa till att betala för underhåll av de återstående djuren. Tillfälliga förbud mot att döda vissa arter tas nästan alltid bort så fort populationen växer över den nivå som utgör gränsen för utrotningshot, följaktligen inviteras “skördandet” av dessa överskottsdjur. Vi behandlar dock inga människor på samma sätt. Vi anser det inte lämpligt att använda hemlösa personer som tvingade organdonatorer för att subventionera kostnaden för andra hemlösa personers välfärd. Vi tolererar inte “skörd” av människor.

I vilket fall som som helst, erkänner inte lagar som the Endangered Species Act att djur, på grund av att de har förmågan att känna, ha moraliskt värde utöver det värde vi människor ger dem. Sådana lagar betraktar inte djur annorlunda än andra resurser som vi önskar bevara till förmån för framtida generationer. Vi skyddar tillfälligt djur som elefanter, så att framtida generationer människor ska kunna använda elefanter, men elefanter är, i slutändan, bara ekonomiska varor, och så länge det finns tillräckligt mycket elefanter, så värderar vi armband av elfenben mer än vi värderar elefantens intressen.

Slutligen, det bör förstås att det är osannolikt att en signifikant förändring kommer ske gällande djurs egendomsstatus som ett resultat av lagstiftning eller rättsfall innan det skett en betydande social förändring i vår inställning till djur. Det vill säga, det är inte lagen som kommer förändra hur vi moraliskt tänker kring djur; det måste ske tvärtom. Det var inte lagen som avskaffade slaveri, lagen skyddade faktiskt slavägande och det institutionaliserade slaveriet avskaffades inte av lagen utan av det amerikanska inbördeskriget. Dagens världsekonomi är långt mer beroende av djurexploatering än södra USA var av mänskligt slaveri. Djurutnyttjandet kommer inte att upphöra som en konsekvens av ett yttrande från Högsta Domstolen eller genom en akt av kongressen – åtminstone inte innan en majoritet av oss accepterar synsättet att institutionen av djur som egendom är moraliskt oacceptabel.

Är det inte troligt att strävan efter en mer “human” djurbehandling, kommer leda till att vi erkänner djurs grundläggande rättighet att inte bli behandlade som saker, och att det kommer åtföljas av det totala avskaffandet av institutionaliserat djurutnyttjande?

/0 Comments/in , , , /by

Nej, sannolikt inte. Lagar som kräver en human behandling av djur har varit populärt i USA och Storbritannien i över hundra år, och vi använder idag mer djur på mer förskräckliga sätt än någonsin förut. Visst, det har skett en del förändringar. På en del ställen, som Storbritannien, har kalvar fått mer utrymme och en del social interaktion innan de slaktas; i en del amerikanska stater, har bengreppsfällan förbjudits och djur som används för pälsprodukter fångas i “vadderade” fällor eller föds upp i små ståltrådsburar innan de gasas ihjäl eller dödas med elektricitet. Enligt [den amerikanska] regeringens djurvälfärdslag (Animal welfare act) ska primater få någon sorts psykologisk stimulans medan vi använder dem i fasansfulla experiment där vi smittar dem med sjukdomar eller försöker utröna hur mycket strålning de kan uthärda innan de blir dysfunktionella. En del företeelser, såsom djurslagsmål, har kriminaliserats, men som jag sagt innan, säger sådana förbud mer om klasshierarkier och fördomar än de gör om vår moraliska omsorg för djur. På det hela taget är de förändringar vi bevittnat som en konsekvens av djurskyddslagar inte mer än fönsterskyltning.

Detta borde inte förvåna oss. Lagar mot grymhet förutsätter att djur är människans egendom, och det är i denna kontext som den så kallade balansen mellan människas och djurs intressen sker. Men som vi såg så kan vi faktiskt inte balansera intressen hos en ägare mot intressen hos dennes egendom eftersom egendom inte kan ha intressen som kan skyddas mot ägaren. Den humana behandlingsprincipen, som den applicerats i djurskyddslagar, gör inget annat än att den kräver att ägarna till djuregendomen beviljar den grad av omsorg, och inte mer, som är nödvändigt för ett särskilt syfte. Om vi använder djur i experiment ska de erhålla den grad av omsorg, och inte mer, som krävs för att producera giltig data. Om vi använder djur som avlats för syftet att bli pälsjackor, borde de erhålla den omsorg, och inte mer, än det som krävs för att producera jackor som är mjuka och blanka. Om vi föder upp djur för mat, borde de djuren erhålla den omsorg som krävs, och inte mer, än det som krävs för att producera kött som kan säljas till ett visst pris för att möta en viss efterfrågan. Om vi använder hundar för att vakta vår egendom, borde vi förse hundarna den grad av omsorg som krävs för att hunden ska upprätthålla det syftet. Så länge vi ger hunden minimum av mat, vatten och skydd – en död hund kommer inte tjäna det syftet – kan vi binda fast hunden med knappt en meters koppel och slå honom, även överdrivet, för “disciplinära syften”.

Vi påstår att vi erkänner att djurs intresse av att inte lida är betydelsefullt, men våra handlingar motsäger det påståendet. Om vi verkligen ska hedra djurs moraliska intressen, måste vi avskaffa institutionaliserat djurutnyttjande och inte endast reglera djurutnyttjande genom djurskyddsåtgärder som förutsätter det legitima med djurs egendomsstatus.

Är det inte inkonsekvent att ta en djurrättsposition när man samtidigt drar nytta av alla mediciner och metoder som utvecklats genom användandet av djur?

/0 Comments/in , , /by

Nej, det är det inte. De som stödjer djurutnyttjande argumenterar ofta att det är inkonsekvent att kritisera djurutnyttjande när man samtidigt accepterar dess “fördelar”.

Detta synsätt är helt obegripligt. De flesta av oss är emot diskriminering baserad på etnisk tillhörighet, och ändå lever vi i ett samhälle där människor från den vita medelklassen åtnjuter förmåner som bygger på tidigare diskriminering baserad på etnisk tillhörighet; det vill säga, majoriteten åtnjuter en levnadsstandard som inte hade funnits i ett samhälle med icke-diskriminerande, rimlig resursfördelning, inklusive utbildnings- och jobbtillfällen. Många av oss stödjer åtgärder, såsom positiv särbehandling som är avsedd att rätta till tidigare diskriminering. Men de som är emot diskriminering baserad på etnisk tillhörighet är inte förpliktigade att lämna USA eller att begå självmord eftersom vi inte kan undvika det faktum att den vita människan är förmånstagare av en förfluten diskriminering av mörkhyade människor.

Tänk dig följande exempel: anta att vi får reda på att det lokala vattenföretaget använder barnarbete och att vi är emot barnarbete. Är vi då förpliktigade att dö av uttorkning bara för att företaget har valt att kränka barns rättigheter? Nej, självklart inte. Vi skulle vara förpliktigade att stödja avskaffandet av barnutnyttjande, men vi skulle inte vara förpliktigade att dö. På samma sätt borde vi kollektivt gå samman och kräva att djurutnyttjande upphör, men vi är inte förpliktigade att acceptera djurutnyttjande eller avstå från dess eventuella fördelar.

Vi skulle naturligtvis kunna utveckla mediciner och kirurgiska metoder utan att använda djur, och många skulle föredra att vi gjorde det. De som är emot djurutnyttjande för dessa syften har som individer dock ingen kontroll över regeringens bestämmelser eller företags bestämmelser angående djur. Att säga att de inte konsekvent kan kritisera regeringens handlingar eller industrin, medan de erhåller fördelar från handlingar de inte har någon kontroll över, är helt ologiskt. Och som en fråga om politisk ideologi, är det ett ytterst obehagligt erkännande av oomstridd vördnad inför den korporativa statens program. Uppfattningen att vi måste antingen omfamna djurutnyttjande eller förkasta något som innefattar djurutnyttjande är lika kusligt som den reaktionära sloganen “älska det eller hata det” som yttrades av pseudo-patrioterna i USA som kritiserade motståndare till USAs involvering i vietnamkriget.

Dessutom har människor kommersialiserat djur i sådan grad att det är praktiskt taget omöjligt att undvika djurutnyttjande helt. Biprodukter av djur används i en mängd olika saker, inklusive asfalten på våra vägar och syntetiska tyger. Men omöjligheten att undvika all kontakt med djurutnyttjande innebär inte att vi inte kan undvika de mest uppenbara och allvarligaste formerna av djurutnyttjande. Personen som inte är strandad på en livbåt eller på en bergstopp har alltid i sin makt att undvika att äta kött, mjölk och andra djurprodukter, produkter som inte kan produceras utan användandet av djur, i motsats till mediciner och medicinska metoder, som kunde ha utvecklats utan djurförsök.

Hur vet jag att en produkt är helt växtbaserad?

/0 Comments/in , , /by

Att läsa en ingredienslista är inte alltid tillräckligt för att avgöra om en produkt är helt växtbaserad.

  • Mycket mat, smink och klädmaterial har namn som kan göra det svårt att veta att de innehåller animalier.
  • Många mikroingredienser kan framställas från antingen växt- eller djurriket. Glycerider, I-cysteine, lecitin och liknande ingredienser kan till exempel komma både från djur och växter
  • Naturlig smaksättning, kryddor, färger och andra till synes harmlösa ingredienser – även vitaminer – kan innehålla djurprodukter eller komma från djur.
  • Många produkter framställs med hjälp av animaliska ingredienser, även om slutprodukten inte innehåller djurprodukter. Rörsocker, till exempel, bleks i många delar i USA och andra delar av världen med hjälp av kol framställt ur djurben. Alkohol, såsom rödvin och öl, filtreras ofta med äggalbumin och husbloss (härstammar från fiskblåsor).
  • “Syntetiska”, “fake”, “naturliga”, “ekologiska” och andra egenskaper garanterar inte att en produkt är fri från användandet av djur.

Följande är några av de vanligaste ingredienserna som oftast härstammar från djur.

Albumin
Ambra
Karmin
Kasein
Dun
Gelatin
Husbloss
Lanolin
Pepsin
Propolis
Njurtalg
Talg
Vassle

Bara för att en produkt är växtbaserad på ett ställe garanterar det inte att produkten är växtbaserad på ett annat ställe. Det säkraste sättet för att kolla att källan till en mikroingrediens är att kontakta tillverkaren.

Många flingor i USA är har till exempel berikats med djurbaserat Vitamin D3. Detta är inte fallet i många andra länder, även om varumärket är detsamma. En produkt kan vara sötad med majssirap i USA, rörsocker i Kanada och från sockerbeta i Storbritannien.

Till och med samma produkt i samma land kan vara problematiskt. Till exempel, samma produkt i USA kan vara sötad med socker blekt från djurbenskol ena månaden, och med rörsocker blekt med en annan metod en annan månad, beroende på var företaget får sitt socker ifrån.

Det är även viktigt att kolla med en lokal tillverkare snarare än moderföretaget. Många kommersiella produkter produceras även under licens internationellt. En produkt kan tillverkas och distribueras av ett helt annat företag, olika från land till land. Genom att kontakta ett kontor i fel land kan du få fel information.

Sammanfattningsvis, om du inte förstår alla ingredienser i en produkt eller är osäker på ifall de ingredienserna innehåller djur på något sätt, och ifall det är praktiskt och möjligt för dig att undvika, är det ett gott skäl för att kolla med tillverkaren eller att undvika att använda den.

Är det nödvändigt att äta djurprodukter för att vara hälsosam?

/0 Comments/in , , , /by

Enligt Amerikanska dietistföreningen (ADA), såväl som andra hälsoorganisationer, är en välplanerad vegankost näringsmässigt fullvärdig. 2009 fastslog ADA att:

“Det är Amerikanska dietistföreningens position att välplanerade vegetariska dieter, inklusive helt vegetariska eller veganska dieter, är hälsosamma, näringsmässigt fullvärdiga och de kan även ge hälsofördelar för att förebygga och behandla en del sjukdomar. En välplanerad vegetarisk kost är lämplig för individer under alla stadier i livet, inklusive graviditet, amning, spädbarnstiden, barndom och ungdomsåren, och för atleter.” (1)

Vilken obalanserad, ohälsosam kost som helst kan leda till hälsoproblem. Planering och balans är viktigt, även för veganer. Det är möjligt att vara vegan och att vara ohälsosam, men faktum kvarstår: du kan leva hälsosamt på en välplanerad vegansk kost.

För ytterligare styrkande och information:

1. Journal of the American Dietetic Association, July 2009. 109(7): 1266- 1282.

För att läsa om MacroVeganism, från Marlene Watson-Tara, klicka här.

Har icke-kännande människor, såsom hjärndöda människor, en rättighet att inte bli behandlad som saker?

/0 Comments/in , , /by

Om en människa verkligen är icke-kännande–inte medveten om någonting överhuvudtaget, och inte kommer återfå medvetandet–kan den människan per definition inte ha ett intresse av att inte lida (eller något annat). I en sådan situation kan ett övertygande argument göras att det är moraliskt acceptabelt att använda en sådan människas organ för att rädda andra–och det är vanligt att det görs om personen eller personens närstående givit sitt samtycket till det.

Vi ska, såklart, bekymra oss om att en till synes hjärndöd människa verkligen saknar all kognitiv aktivitet. Vi bör även vara lyhörda för den komatösa människans släktingar; de kan motsätta sig ett instrumentellt användande av människan av olika skäl, såsom motsättning mot organtransplantationer av religiösa skäl. Men människor som är oåterkalleligt hjärndöda skiljer sig egentligen inte från växter; de lever men de är inte medvetna och har inga intressen att skydda. Att bevilja en sådan människa rättigheten att inte bli behandlad som någon annans resurs vore meningslöst.

Var drar ni gränsen om vem som kan ha rättigheter? Har insekter rättigheter?

/0 Comments/in , /by

Jag drar gränsen vid kännande för att, som jag har argumenterat, kännande varelser har intressen och innehavandet av intressen är en nödvändig och en tillräcklig förutsättning för att räknas in i den moraliska gemenskapen. Är insekter kännande? Är de medvetna varelser med hjärnor/sinnen som kan uppleva smärta och glädje? Jag vet inte. Men faktumet att jag inte vet exakt var gränsen ska dras, eller att jag upplever det svårt att veta var gränsen ska dras, befriar mig inte från skyldigheten att dra gränsen någonstans eller att tillåta mig använda djur på vilket sätt jag vill. Även om jag inte vet om insekter är kännande, så vet jag att kor, grisar, kycklingar, schimpanser, hästar, rådjur, hundar, katter och möss är kännande. Det är även nu allmänt känt att fiskar är kännande. Så det faktum att jag inte nu vet vilken sida av gränsen jag ska placera insekter befriar mig inte från min moraliska skyldighet till de djur jag vet är kännande.

Generellt sätt försöker denna fråga att visa på att om vi inte vet var gränsen ska dras moraliskt sett, eller om det är svårt att dra en gräns, bör vi inte dra en gräns någonstans. Detta sätt att resonera saknar grund. Överväg följande exempel. Det finns en stor oenighet kring omfånget och omfattningen av mänskliga rättigheter. En del personer argumenterar att sjukvård och utbildning är grundläggande rättigheter som en civiliserad regering bör tillhandahålla till allihop; en del hävdar att sjukvård och utbildning är som vilken vara som helst, inte en fråga om rättigheter, och att folk bör betala för dem. Men vi skulle, antar jag, alla hålla med om att oavsett våra meningsskiljaktigheter kring mänskliga rättigheter – oavsett hur osäkra vi är på var vi ska dra gränsen – håller vi alla med om att till exempel folkmord, är fel. Vi säger inte att det är moraliskt acceptabelt att döda hela befolkningar för att vi eventuellt är oense om ifall människor är berättigade sjukvård. På samma sätt ger vår osäkerhet och våra meningsskiljaktigheter kring huruvida myror är kännande inte oss tillstånd att ignorera intressen som schimpanser, kor, grisar, kycklingar, och andra djur, som vi vet är kännande, har.

Genom att likställa speciesism med rasism och sexism, likställer ni då inte djur med mörkhyade människor och kvinnor?

/0 Comments/in , , /by

Nej. Rasism, sexism, speciesism och andra former av diskrimineringar är lika på så sätt att de delar uppfattningen om att en viss moraliskt irrelevant egenskap (etnisk tillhörighet, kön, art) kan användas för att exkludera varelser med intressen från den moraliska gemenskapen eller för att undervärdera intressena genom en tydlig överträdelse av jämlikhetsprincipen. Speciesism och mänskligt slaveri är, exempelvis, lika eftersom alla djur och människor har ett grundläggande intresse i att inte bli behandlade som saker och ändå behandlas de som saker på grund av en moralisk irrelevant egenskap. Att neka djur denna grundläggande rättighet enbart på grund av att de är djur är som att säga vi inte ska avskaffa slaveri som är baserat på etnisk tillhörighet på grund av att slavens etniska grupp uppfattas som underlägsen. Argumenten som användes för att stödja slaveri och de argument som används för att stödja djurutnyttjande är strukturellt likartade: vi exkluderar varelser från den moraliska gemenskapen för att det finns en förmodad skillnad mellan “dem” och “oss” som inte har någonting att göra med inneslutandet av dessa varelser i den moraliska gemenskapen. Djurrättspositionen vidhåller att om vi anser att djur har moralisk betydelse, kräver jämlikhetsprincipen att vi ska sluta behandla dem som saker.

En liknande fråga som ofta uppstår i den här kontexten är ifall speciesism är lika “dåligt” som rasism, sexism eller andra former av diskriminering. Generellt sett är det inte lämpligt att rangordna ondska. Var det “värre” att Hitler dödade judar än att han dödade katoliker eller romer? Är slaveri “värre” än massmord? Är slaveri som inte baseras på etnisk tillhörighet “värre” än slaveri baserat på etnisk tillhörighet? Är sexism “värre” än slaveri och massmord, eller är det “värre” än slaveri men inte “värre” än massmord? Ärligt talat vet jag inte vad dessa frågor innebär, men jag antar att de personer som överväger dem underförstått antar att en grupp är “bättre” än någon annan. Hur som helst är alla dessa diskrimineringar förfärliga, och de är förfärliga på olika sätt. Men de har alla en sak gemensamt: alla behandlar människor som saker som inte har intressen som kan skyddas. I den bemärkelsen är dessa diskrimineringar–hur olika de än är–lika speciesism, vilket medför att vi behandlar djur som saker.

Slutligen finns det de som menar att vi är respektlösa och påstår att vi likställer utvecklingshämmade och senila människor med djur när vi säger att vissa djur har en högre kognitiv förmåga än vissa människor. Detta missar återigen helt poängen med argumentet för djurrätt. Genom århundraden har vi rättfärdigat vår behandling av djur som resurser för att de antagligen saknar någon egenskap vi har. Men en del djur har en sådan “egenskap” i högre grad än vissa av oss och en del människor har inte en sådan egenskap överhuvudtaget. Poängen är att även om en särskild egenskap kan vara lämplig för vissa syften, är kännande den enda egenskap som krävs för moralisk betydelse. Vi behandlar inte och bör inte behandla skadade människor som resurser för andra människor. Och om vi verkligen anser att djur har moraliskt betydande intressen, bör jämlikhetsprincipen gälla även dem och vi bör sluta behandla dem som resurser. Argumentet för djurrätt betyder inte att respekten för mänskligt liv blir mindre; det ökar respekten för allt liv.

Om vi inte utnyttjade djur skulle inte vårt samhälle se ut som det gör idag. Innebär inte det att människans utnyttjande av djur är moraliskt försvarbart?

/0 Comments/in , , /by

Nej. För det första, denna frågeställning förmodar att vi inte hade tänkt ut alternativ till djurutnyttjande om det var nödvändigt, antingen för att icke-mänskliga djur inte fanns tillgängliga eller för att vi tagit ett moraliskt beslut att inte utnyttja dem som resurser. För det andra, även om djurutnyttjande var nödvändigt för hur vårt samhälle ser ut idag, hade samma argument kunnat föras med hänseende till vilken mänsklig aktivitet som helst. Till exempel, utan krig, patriarkat och andra former av våld och exploatering, skulle inte vårt samhälle se ut som det gör idag. Det faktum att en särskild aktivitet var ett nödvändigt medel till vad en del skulle anse vara ett önskvärt mål bevisar inte att medlet i sig är moraliskt försvarbart. Nutida amerikaner skulle inte kunnat avnjuta dagens välstånd om det inte vore för mänskligt slaveri; det innebär inte att slaveri är moraliskt försvarbart. För det tredje, ett argument kan åtminstone föras att vårt nutida samhälle med dess våld, miljöförstöring, orättvisa fördelning av resurser och andra former av orättvisor är ett mindre önskvärt mål än vad somliga anser, och att vi inte bör vara så angelägna att stödja medlen som lett oss dit vi är idag.

Om du är för att avskaffa användandet av djur som mänskliga resurser, bryr du dig då inte mer om djur än om de människor med sjukdomar som eventuellt kan botas med hjälp av forskning på djur?

/0 Comments/in , , /by

Nej, självklart inte. Denna fråga är logiskt och moraliskt oskiljbar från frågan om huruvida de som förespråkade avskaffandet av mänskligt slaveri brydde sig mindre om de amerikanska sydstatarnas välmående, som stod inför ett ekonomisk förfall ifall slaveriet skulle avskaffas, än de brydde sig om slavarna.

Frågan handlar inte om vem vi bryr oss om eller värderar mest; frågan handlar om ifall vi moraliskt kan rättfärdiga att behandla kännande varelser – människor eller icke-mänskliga djur – som varor eller uteslutande som medel för andras mål. Till exempel så anser vi vanligtvis inte att vi olovligen ska använda människor i biomedicinska experiment, även om vi skulle få mycket bättre data om mänskliga sjukdomar om vi använde människor istället för djur. Att tillämpa data från djurexperiment till en mänsklig kontext – med antagandet att djur-datan är relevant överhuvudtaget – kräver ofta svåra och inexakta extrapoleringar. Vi skulle kunna undvika dessa svårigheter genom att använda människor, vilket skulle ta bort behovet av extrapolering. Men vi gör inte detta eftersom även om vi är oense om många moraliska frågor, håller de flesta av oss med om att det är fel att använda människor som inte gett sitt samtycke som experimentsubjekt från första början. Ingen antyder att vi bryr oss mer om de som är ovilliga till att användas till experimentsubjekt än de som skulle gynnas av en sådan användning.