Genom att likställa speciesism med rasism och sexism, likställer ni då inte djur med mörkhyade människor och kvinnor?

Nej. Rasism, sexism, speciesism och andra former av diskrimineringar är lika på så sätt att de delar uppfattningen om att en viss moraliskt irrelevant egenskap (etnisk tillhörighet, kön, art) kan användas för att exkludera varelser med intressen från den moraliska gemenskapen eller för att undervärdera intressena genom en tydlig överträdelse av jämlikhetsprincipen. Speciesism och mänskligt slaveri är, exempelvis, lika eftersom alla djur och människor har ett grundläggande intresse i att inte bli behandlade som saker och ändå behandlas de som saker på grund av en moralisk irrelevant egenskap. Att neka djur denna grundläggande rättighet enbart på grund av att de är djur är som att säga vi inte ska avskaffa slaveri som är baserat på etnisk tillhörighet på grund av att slavens etniska grupp uppfattas som underlägsen. Argumenten som användes för att stödja slaveri och de argument som används för att stödja djurutnyttjande är strukturellt likartade: vi exkluderar varelser från den moraliska gemenskapen för att det finns en förmodad skillnad mellan “dem” och “oss” som inte har någonting att göra med inneslutandet av dessa varelser i den moraliska gemenskapen. Djurrättspositionen vidhåller att om vi anser att djur har moralisk betydelse, kräver jämlikhetsprincipen att vi ska sluta behandla dem som saker.

En liknande fråga som ofta uppstår i den här kontexten är ifall speciesism är lika “dåligt” som rasism, sexism eller andra former av diskriminering. Generellt sett är det inte lämpligt att rangordna ondska. Var det “värre” att Hitler dödade judar än att han dödade katoliker eller romer? Är slaveri “värre” än massmord? Är slaveri som inte baseras på etnisk tillhörighet “värre” än slaveri baserat på etnisk tillhörighet? Är sexism “värre” än slaveri och massmord, eller är det “värre” än slaveri men inte “värre” än massmord? Ärligt talat vet jag inte vad dessa frågor innebär, men jag antar att de personer som överväger dem underförstått antar att en grupp är “bättre” än någon annan. Hur som helst är alla dessa diskrimineringar förfärliga, och de är förfärliga på olika sätt. Men de har alla en sak gemensamt: alla behandlar människor som saker som inte har intressen som kan skyddas. I den bemärkelsen är dessa diskrimineringar–hur olika de än är–lika speciesism, vilket medför att vi behandlar djur som saker.

Slutligen finns det de som menar att vi är respektlösa och påstår att vi likställer utvecklingshämmade och senila människor med djur när vi säger att vissa djur har en högre kognitiv förmåga än vissa människor. Detta missar återigen helt poängen med argumentet för djurrätt. Genom århundraden har vi rättfärdigat vår behandling av djur som resurser för att de antagligen saknar någon egenskap vi har. Men en del djur har en sådan “egenskap” i högre grad än vissa av oss och en del människor har inte en sådan egenskap överhuvudtaget. Poängen är att även om en särskild egenskap kan vara lämplig för vissa syften, är kännande den enda egenskap som krävs för moralisk betydelse. Vi behandlar inte och bör inte behandla skadade människor som resurser för andra människor. Och om vi verkligen anser att djur har moraliskt betydande intressen, bör jämlikhetsprincipen gälla även dem och vi bör sluta behandla dem som resurser. Argumentet för djurrätt betyder inte att respekten för mänskligt liv blir mindre; det ökar respekten för allt liv.