Archive for category: Veganism

Denna fråga är passande för vår diskussion då frågan i sig avslöjar mer om historiken kring människa/djur-relationen än någon teori, och den visar på vår förvirring kring moralfrågor generellt.

Många människor gillar att äta djurprodukter. De tycker om att äta dem så mycket att de finner det svårt att separera sin förkärlek för djurprodukter från moralfrågor som handlar om djur. Men moraliska analyser kräver att vi lämnar vår uppenbara partiskhet därhän. Den största källan till lidande för djur i världen idag är framställning av animaliska livsmedel, och det finns absolut inget behov av det. Faktum är att animalisk livsmedelsproduktion har katastrofala effekter på miljön och ett växande antal läkare hävdar att kött och djurprodukter är skadliga för människans hälsa. Vi skulle kunna leva utan att döda djur och skulle då kunna föda ännu fler av världens mänskliga befolkning – de varelser som vi ständigt hävdar att vi bryr oss om när vi försöker rättfärdiga djurutnyttjande – om vi gav upp animaliska livsmedel helt och hållet.

Önskan att äta djurprodukter har fördunklat sinnet hos några av världshistoriens främsta tänkare. Charles Darwin erkände att djur inte var kvalitativt annorlunda än människor och att de besitter många av de karaktärsdrag som vi en gång trodde var unika för människan – men han fortsatte att äta dem. Jeremy Bentham argumenterade att djur hade moraliskt betydelsefulla intressen för att de kunde lida, men han fortsatte också att äta dem.
Det är svårt att bryta gamla vanor, men det betyder inte att de är moraliskt rättfärdiga. Det är just I sådana situationer, där moraliska frågor och starka personliga preferenser samspelar, som det är extra viktigt att anstränga sig för att tänka klart. Men ofta låter vi, som fallet med köttätande visar, våra primitiva preferenser styra vårt moraliska tänkande, snarare än tvärtom. Många människor har sagt till mig: “Ja, jag vet att det är moraliskt fel att äta kött, men jag älskar hamburgare.”

Beklagligt nog för de som gillar att äta djurprodukter, är detta inget argument, och att en gillar hur kött smakar rättfärdigar på inget sätt överträdelser av en moralisk princip. Vårt beteende demonstrerar bara att trots vad vi säger om den moraliska vikten av djurs intressen, så är vi beredda att ignorera dessa intressen när vi drar nytta av att göra det – även om nyttan inte består i annat än välbehag eller bekvämlighet.

Om vi tar moral på allvar, då måste vi konfrontera det den föreskriver: om det är fel att Simon torterar hundar för nöjes skull, då är det moraliskt fel av oss att äta djurprodukter.

När vi odlar grödor kommer vi oundvikligen att tränga undan och möjligen döda kännande djur. Det är såklart stor skillnad mellan att föda upp och döda djur för mat och att oavsiktligen skada dem när vi odlar grönsaker, en aktivitet som i sig är avsedd för att förhindra dödandet av kännander varelser.

För att förstå denna fråga, överväg följande exempel. Vi bygger vägar. Vi tillåter människor att köra bilar. Vi vet statistiskt sett att när vi bygger en väg, kommer en del människor, vi vet inte vilka på förhand, skadas som ett resultat av bilolyckor. Ja, det finns en fundamental moralisk skillnad mellan en aktivitet där en människa skadas, som en oundviklig men oavsiktligen konsekvens och att avsiktligt döda enskilda människor. På liknande sätt innebär inte det faktum att djur kan skadas som en oavsiktlig konsekvens av att odla grönsaker, även om vi inte använder giftiga kemikalier och gör det bästa vi kan för att undvika att skada djur, att det är moraliskt acceptabelt att döda djur avsiktligt.

Dessutom, på grund av att det går åt många kilo växter för att producera ett kilo animaliskt protein, dödar vi faktiskt fler djur i framställning av grödor när vi matar grödorna till djur istället för att konsumera dem direkt. Så en vegansk kost resulterar i färre av dessa dödsfall som är oavsiktliga och en bieffekt.

En fråga i samband med detta är: varför har inte växter rättigheter med tanke på att de är vid liv? Detta är den fråga varje vegan får i sällskap av en icke-vegan. Dessa icke-veganer är i övrigt förnuftiga och intelligenta varelser, men när de konfronteras av en vegan, får deras kostval dem att känna sig obekväma och det leder till att de försöker försvara sig.

Ingen tror på riktigt att växter är samma som kännande icke-mänskliga djur. Om jag äter din tomat och din hund, skulle du inte se dessa två handlingar som likadana. Så vitt vi vet är växter inte kännande. De är inte medvetna och förmögna att känna smärta. Växter har inga centrala nervsystem, endorfiner, bensodiazepin-receptorer eller några indikationer på kännande. Växter har inga intressen, det har djur.

Det säger ingenting mer än att vissa onda människor också är vegetarianer. Denna fråga bygger på ett ogiltigt resonemang: Hitler var vegetarian; Hitler var ond; därför måste vegetarianer vara onda. Stalin åt kött och var själv ingen ängel. Han var ansvarig för att döda miljontals oskyldiga människor. Vad säger det om köttätare? På samma sätt som vi inte drar slutsatsen att alla köttätare har något gemensamt med Stalin, förutom köttätande, kan vi inte dra slutsatsen att vegetarianer har något gemensamt med Hitler, förutom vegetarianism. Dessutom, det är inte helt säkert att Hitler faktiskt var vegetarian. Hur som helst, nazisternas intresse för att minska köttätande handlade inte om djurs moraliska status utan var ett uttryck för att de var angelägna om hälsa, helande och att undvika artificiella ingredienser i mat och farmaceutiska produkter, som var relaterat till nazisternas vidare mål att uppnå “rashygien”.

En annan variant av denna fråga är att eftersom nazisterna gillade djurrätt, innebär det att djurrätt som moralisk teori är bankrutt och försöker nedvärdera människor? Återigen, denna fråga är absurd. För det första, denna fråga baseras på ett faktafel. Nazisterna favoriserade inte djurrätt. Tysklands djurskyddslagar begränsade djurförsök till viss del, men det speglade knappast någon generell vilja att avskaffa djurs egendomsstatus. När allt kommer omkring dödade nazisterna kallsinnigt miljoner människor och djur under andra världskriget, ett beteende som inte är förenligt med en rättighetssyn, mänsklig eller övrig. Det är lika sant att säga att nazisterna stödde djurrättsfrågan som att säga att amerikaner stöder djurrätt för att vi har en federal djurvälfärdslag (Animal Welfare Act).

Men tänk om nazisterna, i motsats till vad vi vet, faktiskt förespråkade avskaffandet av djurutnyttjande? Vad skulle det säga om djurrättsidén? Svaret är glasklart: det skulle inte säga någonting om huruvida djurrättspositionen är rätt eller fel. Den frågan kan endast besvaras genom att avgöra huruvida argumenten för djurrätt är giltiga eller inte. Nazisterna favoriserade även äktenskap. Betyder det att äktenskap är en helt omoralisk institution? Nazisterna trodde även att utövande av sport var nödvändigt för att utveckla en stark karaktär. Betyder det att tävlingssporter är helt omoraliska? Jesus predikade om att dela resurserna på ett rimligt sätt. Gandhi förespråkade ett liknande budskap, även Stalin. Men Stalin nedvärderade människor. Kan vi därför dra slutsatsen att idén om resursfördelning har ett inneboende moraliskt fel som gör Jesus och Gandhi bristfälliga? Nej, självklart inte. Vi nedvärderar inte människor genom att bevilja djur moralisk betydelse mer än vi nedvärderar “normala” människors liv när vi beviljar värde till en del människor, såsom de människor som har funktionshinder/variationer, och förbjuder användandet av dem i experiment.