Är det inte troligt att strävan efter en mer “human” djurbehandling, kommer leda till att vi erkänner djurs grundläggande rättighet att inte bli behandlade som saker, och att det kommer åtföljas av det totala avskaffandet av institutionaliserat djurutnyttjande?

Nej, sannolikt inte. Lagar som kräver en human behandling av djur har varit populärt i USA och Storbritannien i över hundra år, och vi använder idag mer djur på mer förskräckliga sätt än någonsin förut. Visst, det har skett en del förändringar. På en del ställen, som Storbritannien, har kalvar fått mer utrymme och en del social interaktion innan de slaktas; i en del amerikanska stater, har bengreppsfällan förbjudits och djur som används för pälsprodukter fångas i “vadderade” fällor eller föds upp i små ståltrådsburar innan de gasas ihjäl eller dödas med elektricitet. Enligt [den amerikanska] regeringens djurvälfärdslag (Animal welfare act) ska primater få någon sorts psykologisk stimulans medan vi använder dem i fasansfulla experiment där vi smittar dem med sjukdomar eller försöker utröna hur mycket strålning de kan uthärda innan de blir dysfunktionella. En del företeelser, såsom djurslagsmål, har kriminaliserats, men som jag sagt innan, säger sådana förbud mer om klasshierarkier och fördomar än de gör om vår moraliska omsorg för djur. På det hela taget är de förändringar vi bevittnat som en konsekvens av djurskyddslagar inte mer än fönsterskyltning.

Detta borde inte förvåna oss. Lagar mot grymhet förutsätter att djur är människans egendom, och det är i denna kontext som den så kallade balansen mellan människas och djurs intressen sker. Men som vi såg så kan vi faktiskt inte balansera intressen hos en ägare mot intressen hos dennes egendom eftersom egendom inte kan ha intressen som kan skyddas mot ägaren. Den humana behandlingsprincipen, som den applicerats i djurskyddslagar, gör inget annat än att den kräver att ägarna till djuregendomen beviljar den grad av omsorg, och inte mer, som är nödvändigt för ett särskilt syfte. Om vi använder djur i experiment ska de erhålla den grad av omsorg, och inte mer, som krävs för att producera giltig data. Om vi använder djur som avlats för syftet att bli pälsjackor, borde de erhålla den omsorg, och inte mer, än det som krävs för att producera jackor som är mjuka och blanka. Om vi föder upp djur för mat, borde de djuren erhålla den omsorg som krävs, och inte mer, än det som krävs för att producera kött som kan säljas till ett visst pris för att möta en viss efterfrågan. Om vi använder hundar för att vakta vår egendom, borde vi förse hundarna den grad av omsorg som krävs för att hunden ska upprätthålla det syftet. Så länge vi ger hunden minimum av mat, vatten och skydd – en död hund kommer inte tjäna det syftet – kan vi binda fast hunden med knappt en meters koppel och slå honom, även överdrivet, för “disciplinära syften”.

Vi påstår att vi erkänner att djurs intresse av att inte lida är betydelsefullt, men våra handlingar motsäger det påståendet. Om vi verkligen ska hedra djurs moraliska intressen, måste vi avskaffa institutionaliserat djurutnyttjande och inte endast reglera djurutnyttjande genom djurskyddsåtgärder som förutsätter det legitima med djurs egendomsstatus.