Om vi inte utnyttjade djur skulle inte vårt samhälle se ut som det gör idag. Innebär inte det att människans utnyttjande av djur är moraliskt försvarbart?

/0 Comments/in , , /by

Nej. För det första, denna frågeställning förmodar att vi inte hade tänkt ut alternativ till djurutnyttjande om det var nödvändigt, antingen för att icke-mänskliga djur inte fanns tillgängliga eller för att vi tagit ett moraliskt beslut att inte utnyttja dem som resurser. För det andra, även om djurutnyttjande var nödvändigt för hur vårt samhälle ser ut idag, hade samma argument kunnat föras med hänseende till vilken mänsklig aktivitet som helst. Till exempel, utan krig, patriarkat och andra former av våld och exploatering, skulle inte vårt samhälle se ut som det gör idag. Det faktum att en särskild aktivitet var ett nödvändigt medel till vad en del skulle anse vara ett önskvärt mål bevisar inte att medlet i sig är moraliskt försvarbart. Nutida amerikaner skulle inte kunnat avnjuta dagens välstånd om det inte vore för mänskligt slaveri; det innebär inte att slaveri är moraliskt försvarbart. För det tredje, ett argument kan åtminstone föras att vårt nutida samhälle med dess våld, miljöförstöring, orättvisa fördelning av resurser och andra former av orättvisor är ett mindre önskvärt mål än vad somliga anser, och att vi inte bör vara så angelägna att stödja medlen som lett oss dit vi är idag.

Är inte människans användning av andra djur en “tradition,” eller “naturligt,” och därmed moraliskt rättfärdigat?

/0 Comments/in , , /by

Alla former av diskriminering har historiskt sett försvarats som “tradition”. Sexism rättfärdigas ständigt på grund av att det är tradition för kvinnor att vara undergivna män: “En kvinnas plats är hemma”. Mänskligt slaveri har varit en tradition i de flesta kulturer vid någon tidpunkt. Det faktum att ett beteende kan beskrivas som traditionellt säger ingenting om huruvida det är moraliskt acceptabelt eller inte.

Förutom att förlita sig på tradition karaktäriserar somliga vårt djurutnyttjande som “naturligt” och förklarar det därmed som moraliskt acceptabelt. Återigen, att beskriva något som naturligt säger i sig ingenting om handlingens moraliska riktighet. De flesta former av diskriminering har beskrivits som både naturliga och traditionella. De båda begreppen är ofta utbytbara. Vi har rättfärdigat mänskligt slaveri som en naturlig hierarki av slavägare och slavar. Vi har rättfärdigat sexism som något som representerar mäns överordning av kvinnor. För övrigt är det rätt märkligt att beskriva vår nutida kommersialisering av djur som naturlig på något sätt. Vi har skapat fullkomligt onaturliga miljöer och jordbruksmetoder i syfte att maximera vinst. Vi utför bisarra experiment i vilka vi transplanterar gener och organ från djur till människor och vice versa. Vi har börjat klona djur. Inget av detta kan beskrivas som naturligt. Begrepp som “naturligt” och “tradition” är just det: begrepp. De är inte skäl. Om människor försöker försvara att djur utsätts för smärta och lidande baserat på vad som är naturligt eller traditionellt, betyder det oftast att de inte i övrigt kan rättfärdiga sitt beteende.

En variant av denna fråga fokuserar på olika gruppers traditioner. Till exempel, i maj 1999 dödade Makah-stammen från Washington dess första gråval på sjuttio år. Dödandet, som gjordes med stålharpuner, pansarvärnskanoner, pansarbrytande ammunition, motorbåtar och med ett bidrag på 310 000 dollar från regeringen, försvarades med att valfångst tillhör Makah-stammens traditioner. Men med samma argument kan klitorisstympning i Afrika och brudbränning i Indien försvaras (vilket också görs). Frågan här är inte om beteendet är del av någon kultur; allt beteende är del av någon kultur. Frågan är om beteendet är moraliskt försvarbart.

Slutligen, en del argumenterar att, på grund av att djur äter andra djur i det vilda, är vårt djurutnyttjande naturligt. Det finns fyra invändningar mot denna hållning. För det första, även om en del djur äter andra djur i det vilda, gör en del djur inte det. Många djur är veganer. Dessutom, det finns mer samarbete i naturen än vad vår föreställning om “naturens grymhet” låter oss tro. För det andra, oavsett om djur äter djur har det inte med saken att göra. På vilket sätt är det relevant för oss huruvida djur äter djur? En del djur är köttätare och kan inte leva utan kött. Vi tillhör inte den kategorin; vi kan leva gott utan att äta kött och allt fler människor tar positionen att både vår hälsa och miljön skulle gynnas om vi slutade äta djurprodukter. För det tredje, djur gör massa saker som människor anser vara moraliskt olämpliga. Till exempel så parar sig och skiter hundar på gatan. Innebär det att vi ska följa deras exempel? För det fjärde, det är intressant att när det är lägligt för oss att göra det, så försöker vi rättfärdiga vårt djurutnyttjande med stöd av vår förmodade “överlägsenhet”. Och när vår förmodade “överlägsenhet” står i vägen för något vi vill göra, då porträtterar vi plötsligt oss själva som inte mer än en av de vilda djurarterna, lika berättigade som räven att äta kyckling.

Om du är för att avskaffa användandet av djur som mänskliga resurser, bryr du dig då inte mer om djur än om de människor med sjukdomar som eventuellt kan botas med hjälp av forskning på djur?

/0 Comments/in , , /by

Nej, självklart inte. Denna fråga är logiskt och moraliskt oskiljbar från frågan om huruvida de som förespråkade avskaffandet av mänskligt slaveri brydde sig mindre om de amerikanska sydstatarnas välmående, som stod inför ett ekonomisk förfall ifall slaveriet skulle avskaffas, än de brydde sig om slavarna.

Frågan handlar inte om vem vi bryr oss om eller värderar mest; frågan handlar om ifall vi moraliskt kan rättfärdiga att behandla kännande varelser – människor eller icke-mänskliga djur – som varor eller uteslutande som medel för andras mål. Till exempel så anser vi vanligtvis inte att vi olovligen ska använda människor i biomedicinska experiment, även om vi skulle få mycket bättre data om mänskliga sjukdomar om vi använde människor istället för djur. Att tillämpa data från djurexperiment till en mänsklig kontext – med antagandet att djur-datan är relevant överhuvudtaget – kräver ofta svåra och inexakta extrapoleringar. Vi skulle kunna undvika dessa svårigheter genom att använda människor, vilket skulle ta bort behovet av extrapolering. Men vi gör inte detta eftersom även om vi är oense om många moraliska frågor, håller de flesta av oss med om att det är fel att använda människor som inte gett sitt samtycke som experimentsubjekt från första början. Ingen antyder att vi bryr oss mer om de som är ovilliga till att användas till experimentsubjekt än de som skulle gynnas av en sådan användning.

Domesticerade djur, såsom kor, grisar och laboratorieråttor skulle inte existera om vi inte hade fött upp dem för våra syften. Innebär inte det att det är fritt fram för oss att behandla dem som våra resurser?

/0 Comments/in , , , /by

Nej. Det faktum att vi på något sätt är ansvariga för en varelses existens berättigar oss inte att behandla den varelsen som vår resurs. Om så vore fallet skulle vi kunna behandla våra barn som resurser. När allt kommer omkring så skulle de inte existera om det inte vore för våra handlingar – från beslutet att bli gravid till ett beslut att inte göra abort. Och även om vi beviljas ett visst handlingsutrymme när det gäller hur vi behandlar våra barn finns det gränser: vi kan inte behandla dem på det sätt vi behandlar djur på. Vi kan inte förslava dem, sälja dem för prostitution eller sälja deras organ. Vi kan inte döda dem. Det är tvärtom en kulturell norm att barnets föräldrar åläggs en moralisk skyldighet att ta hand om barnet och inte utnyttja henne.

Värt att notera är att ett av försöken att rättfärdiga mänskligt slaveri i USA var att många av de som var förslavade inte skulle existerat från första början ifall det inte varit för slaveriet som institution. De första slavarna som kom till USA tvingades fortplanta sig och deras barn sågs som egendom. Även om ett sådant argument idag ses som löjligt, visar det att vi inte kan förutsätta det legitima med institutionen av egendom – vare sig det gäller människor eller djur – och sen fråga oss ifall det är accepterat att behandla egendom som egendom. Svaret kommer vara förutbestämt. Vi måste snarare fråga oss om den institution som tillåter att djur är egendom kan rättfärdigas moraliskt sett.