Om vi vill behandla liknande intressen på samma sätt, innebär då vårt erkännande av djurs grundläggande rättighet att inte behandlas som egendom att vi också bör förbjuda abort?
Frågan om abort lyfter en hel del svåra frågor, i synnerhet på grund av de religiösa dimensionerna i kontroversen. Många som är emot abort tror att besjälandet av en människa sker vid befruktningsögonblicket. Denna tro gör att en del abortmotståndare motarbetar vilken åtgärd som helst som hindrar den påföljande utvecklingen av fostret, inklusive användandet av intrauterinverktyg eller mediciner som förhindrar inplanteringen av det befruktade ägget i livmoderväggen. Såvitt dessa abortmotståndare angår, är det faktum att ett foster eller befruktat ägg inte är kännande irrelevant, fostret har andliga “intressen” och anses vara en hel och fullständig moralisk varelse i Guds ögon så fort det besitter en själ.
En annan försvårande faktor i abortdebatten är att en gravid kvinna, kulturellt sett, betraktas som en “mor” och ett foster betraktas som en “bäbis” så fort kvinnan får reda på att hon är gravid, i synnerhet i fall där kvinnan vill ha barn. Det vill säga, från befruktningsögonblicket, eller där kvinnan får reda på befruktningen, tenderar vi att se fostret som den mänskliga person – den bäbis – som det kommer att bli. Men denna karaktärisering förändrar inte det biologiska faktum att ett befruktat ägg inte har de intressen som en bäbis har.
Om vi närmar oss abortfrågan utanför ramverket av religion och själar, och utanför sociala konventioner som kännetecknar en gravid kvinna som en “mor” och ett foster som en “bäbis” från befruktningsögonblicket, blir det mycket svårare att förstå hur foster – särskilt i ett tidigt stadium – kan sägas ha intressen. Även om det inte är säkert att foster är kännande, står det helt klart att tidigt gångna inte är det, och har inget intresse av att undvika lidande – de kan inte lida. Dessutom, det står inte helt klart hur icke-kännande foster kan ha ett intresse av att fortsätta leva. Även om ett normalt foster kommer att resultera i en mänsklig födsel, kan det icke-kännande fostret i sig självt inte ha ett intresse av fortsatt existens.
Kännande varelser är de som är förmögna att känna smärta och behag; de som har någon sorts uppfattning om sig och av sig själva. Skadan en kännande varelse lider när den dödas är att han eller hon inte längre kommer vara kapabel att ha medvetna upplevelser. Om du dödar mig smärtfritt när jag sover har du skadat mig för att du har berövat mig möjligheten att ha framtida erfarenheter som en kännande varelse och att jag, i kraft av att jag inte har tagit mitt liv, har önskan att ha. Vår erfarenhet av kännande varelser förutom människor stödjer det rimliga synsättet att alla kännande varelser delar ett gemensamt intresse av att fortsätta att leva – kännande är endast ett medel för att uppnå målet fortsatt existens för organismer som har förmågan att ha mentala upplevelser av glädje och smärta. Vi kan inte analogisera ett foster och en person som sover; fostret har aldrig varit kännande och aldrig haft de intressen som är kännetecknande för alla kännande varelser.
Om vi säger att ett icke-kännande befruktat ägg har ett intresse av fortsatt existens bara för att det finns en hög sannolikhet att det kommer bli ett barn med intressen om nio månader, då har vi bundit oss till uppfattningen att ett befruktat ägg har ett intresse av fortsatt existens så fort det blivit befruktat. Och om vi säger att ett befruktat ägg har ett intresse av fortsatt existens vid befruktningsögonblicket, är det svårt att förstå varför vi inte skulle kunna säga att en spermie och ett ägg har intressen vid befruktningen innan de möts. Den huvudsakliga skillnaden mellan det befruktade ägget, och spermien och ägget, handlar om sannolikhet (är det mer sannolikt att ett befruktat ägg så småningom kommer bli en mänsklig bäbis än det är att vilken spermie som helst kommer befrukta ett ägg), och ingenting annat.
I den grad vi kan säga, exempelvis, att det ligger i fostrets “intresse” att den gravida kvinnan inte röker cigaretter under graviditeten, så är det ingen skillnad mellan det påståendet och att säga att det ligger i en motors “intresse” att bli ordentligt smord eller en växt att bli vattnad.
Även om det vore klokt för en gravid kvinna att inte röka ifall hon har ett intresse av att få ett friskt barn (precis som det är klokt för oss att ha olja i våra bilar eller att vattna våra växter), har det icke kännande fostret inte ännu en erfarenhetsmässig välfärd och föredrar eller önskar ingenting. Vid avsaknaden av en religiös tro angående huruvida ett foster är besjälat eller inte, är det svårt att förstå varför abort av tidigt-gångna foster är moraliskt förkastligt eller hur abort kan anses vara en skada mot ett icke-kännande foster. Om en abort av ett icke-kännande foster är moraliskt förkastligt, vore det samma med användandet av intrauterinska verktyg eller droger, såsom RU 486, som förhindrar att det befruktade ägget fastnar i livmoderslemhinnan. Och vi kan då vara bundna till ett synsätt där en spermie och ett ägg har ett intresse av att förenas så användandet av preventivmedel bryter mot spermien och äggets intresse. Återigen, vid avsaknad av ett religiöst ramverk verkar ett sådant synsätt ganska ohållbart.
Tänk om vi bestämmer oss för att en del foster är kännande? Visst reagerar långt-gångna foster på stimuli. Det kan vara så att sådana foster är kännande och att de har en erfarenhetsmässig välfärd. I ett sådant fall vore det vettigt att säga att sådana foster har intressen. Men även om vi antar att kännande foster har en grundläggande rättighet som förhindrar att de behandlas helt och hållet instrumentellt, så presenterar abort en väldigt ovanlig rättighetskonflikt. En rättighetsinnehavare existerar inuti en annan rättighetsinnehavares kropp och är beroende av henne för själva den existens som är en förutsättning för att ett foster ska ha intressen från första början. En sådan konflikt är unik, och skyddandet av ett fosters intressen riskerar att innebära ett intrång på en kvinnas kropp och privata intressen på ett sätt som inget annat skydd av en grundläggande rättighet kräver. Om en förälder misshandlar sin treåring, kan staten förflytta barnet för att skydda barnets intressen. Staten kan inte skydda fosters intressen utan att göra intrång på kvinnans kropp och tvinga henne en att fortsätta med en oönskad graviditet. Men det kan vara fallet att fosters förmåga att känna talar för användandet av abortmetoder som är lika säkra för kvinnan men som bevarar fostrets liv.